Idag skulle jag ha åkt till Sundsvall på läger där jag skulle vara tränare, men planerna blev ändrade då jag vaknade upp med värdens huvudverk o inte kunnat sova mycket pga av just huvudet.
Tråkigt men sånt som händer och anser att det är bättre att jag stannar hemma då detta ändå inte var så viktigt för mig. Positivt med fettar att jag då får träffa min Oscar tidigare då han kommer hem från Rom/Italien imorgon.
Samt att man får huset i stort sätt för sig själv. Visst att min bror är här när tjejen hans jobbar men aa han sköter sitt o jag mitt. Så ganska skönt.

//Malin

Lite bloggande men mycket som har hänt!

Har inte varit hemma så mycket så därför inte blivit nå bloggande. Men som sagt mycket som har hänt men allt ska jag inte ta upp.
Men en sak kan jag inte hoppa över!! Har blivit av med ortosen o kryckorna i måndags (21/10) !! Det bar helt underbart att kunna röra benet fritt igen o slippa kryckan !
Sedan redan dan efter på tisdagen knöt jag på mig minaälskade skridskor o klev ut på isen i bandy laget SAIKs hemma hall Göransson arena i Sandbiken! (Bild 1)
Den känslan är obeskriv bar men kan iaf säga att jag kände mig som ett litet barn på julafton!!!!!!

Så nu går livet på som vanligt men med mycket rehab träning (bild 2)
Men nu när det är lov i skolan tog jag tåget till bror min i Stockholm och ska vara hör tills på tisdag då blir hem packa väskan för att sedan åka upp till Sundsvall o leka tränare på ett läger där som börjar på onsdag.

Inte blivit så mycket bloggande den här veckan.. men det har däremot hänt en hel del!
Skrev ju i måndags så kan börja berätta lite kort från tisdagen. 

Tisdag - i tisdags var jag hos mi sjukgymnast igen! Kan ju inte göra så mycket med mitt ben då dom är osäkra på hur mycket knät klarar av men fick köra lite övningar och fick de vanliga el schokarna i lår muskeln o. tror att han börjar tycka jag ska tåla mer nu för usch vad ont det gjorde.. 
Men han gav mig däremot ett positivt besked!

Eller aa fera då..
Först fick jag veta att jag kan lägga undan ena kryckan o bara använda ena! 
Gud vad skönt det var att äntligen kunna bära på saker o ting! 
Sedan började han spåna lite på en grov planering för att få mig att komma tillbaka så fort som möjligt och som det ser ut just nu kommer jag få gå på is (utan att åka i skridsko ställning) redan om 2,5 vecka!! 

Får däremot vänta ytligare 2månader efter det innan jag får börja träna på isen..
Men ändå!! vill bara få sätta på mig mina skridskor nu!!
Sedan gav han mig beskedet att om jag är noga med träningen o verkligen går in 100% så kommer jag troligen kunna tävla Sprint SM sista helgen i Januari!
Kan inte beskriva hur glad jag blev!!!

Onsdgas - på onsdagar brukar jag gymma på förmiddagen men inte denna vecka..
Skol SM i fotboll för tjejer och eftersom jag i år inte kunde ställa upp så hade jag blivit tilldelad att vara extra coach för laget. 
Så blev upp tidigt för att åka till Strömvallen där de skulle spela två macher. 

Tyvärr så förlorade vi båda men roligt hade vi iaf o det bar huvudsaken tycker jag!

Eller kanske ska säga så här, jag hade roligt iaf även fast det var is kallt så jag satt o skaka.

Torsdags - Kort dag i skolan så det resulterade i att jag tog bilen direkt till gymmet för att ta in den träningen jag missat dagen innan! 
Fick ha hela gymmet för mig själv så då blev det musik på högsta volym o allsång ..
Tur att inte min styrke tränare hade kommit in då för då skulle jag ha gjort bort mig totalt!
Sedan under kvällen var det dags att träna "k"ungdoms gruppen på shorttrack igen.
Och eftersom ingen annan tränare dök upp fick jag improvisera en hel del men tror ungarna tycker om mig iaf! 
Även fast vissa är dåliga på att lyssna men men tur att jag känner just dem så bra så kan säga åt dem även fast jag är dålig på att vara seriös på dem när de vet att jag lätt börjar skratta..

Fredags - var bussig och följde med Emilia (min kompis) till ridklubben där hon har sin häst och är rid lärare och kollade på när hon hade tre lektioner.
Måste bara säga att jag saknar o rida så får nog fjäska in mig hos mina kompisar (då det är några av dem som har egen häst) så jag får rida snart igen!
Vet inte vad det är med hästar men dom är härliga djur!

Idag - var det dags för att vara tränare för skridskorna igen men idag var det först 45min med skridsko-/skrinnarskolan.. 
Små nybörjare som inte ens kan stå på skridskorna är grymt gulliga måste jag säga o alla undrade vad det var jag hade runt mitt ben o varför jag inte hade skridskor på mig. 
Kom på att det måste se ganka så roligt ut att jag som är "tränare" (kommer ta ett tag innan jag vänjer mig med det) går om kring med skor på isen..
Men men dom är gulliga iaf!
Sedan var det dags för en timme med Lilla ungdomsgruppen samt "k"ungdomsgruppen (internt skämt som jag o mina kompisar började med när vi var i ungdomsgruppen, därav "K" ) 

Tycker om mina åkare i "k"ungdomsgruppen men då vi var fyra stycken tränare o jag inte hade några skridskor tog Emma dem o jag hjälpte de två extratränarna/föräldrarna med lilla ungdomgruppen istället.
Trivs nog ganska bra med att träna folk men börjar få ett sådant sug efter att själv få åka att det inte är sant!!!

//Malin

Kännslan att veta att om jag inte hade spelat den där träningsmatchen för ett halvår sedan skulle jag kunna ha världens chans att få tävla J-Världscup den här säsongen!! 
Och sedan att veta att jag skulle ha en liten chans att få tävla J-VM om jag hinner komma tillbaka till Sprint SM...
Varför ska det då ta sådan himla tid med rehaben..
Vill inget annat än att träna 100% o få gå på is igen!!! 
O då menar jag inte att gå på is som jag gör nu med tränings skorna på och står bara där mitt i utan med mina älskade skridskor som är perfekt formade efter mina fötter och sitter slikade mot dem! även fast tårna ofta blir vita så saknar jag den känslan!
Även fast det är härligt att träna tillsammans med det andra igen så mår jag dåligt över att inte kunna göra det de gör och att veta att jag inte kommer få tävla när dom kommer göra det.. 
En innre kamp är jag rädd för..
Vill ju verklige nå min dröm och få tävla men när man kollar på mina ben ser man att jag typ tappat en tredjedel av det högra låret...
Mentalt jobbigt att veta det..

//Malin

Då så har jag startat denna blogg speedlife för att motivera mig själv att komma tillbaka till vardagen som en elit idrottare! 
Som det senare kommer stå i informationen så är jag just nu "i läknings processen" efter en knä operation för nu exakt 4veckor sedan där dom satt fast min yttre minisk i h.knät efter att det hade lossnat efter en vridning i knät för dryga halvåret sedan. 
Så innan min rehab träning kan börja till 100% så måste jag låta minisken växa fast ordentligt så då har jag en så kallad ortos (ett stort skydd för knät som täcker i princip hela benet och gör så att man inte kan böja benet, i mitt fall, mer än 60°) runt benet som hjälper mig att stödja det.
För tillfället gäller altså kryckor samt rullstol här hemma för att kunna få med mig grejer.

Jag kanske också ska nämna vad det är för idrott jag fattat sådana kärlek till..
Skridskor eller som det internationella namnet Speedskating. (rent översatt, hastighetsåkning)
För er som inte vet vad det är kommer en beskrivning av sporten upp senare, då jag har lite mer tid..

Kan däremot dra en kort sammanfattning av min "kariär" innom sporten så här långt eller aa till min skada:

1999, började jag som 5åring på så kallad skridsko skolan nere på Hagaströms IP i Gävle, för att lära mig att åka skridskor i det stora hela.

Några år sednare övergick jag från skridskoskolan till skrinnarskolan som var inriktade på just sporten skridskor. 

De första åren åkte jag bara för gemenskapen med kompisarna och för att det var kul att hålla på med idrott men genom åren har min kärlek för sporten vuxit och för 6år sedan började en dröm om sporten utformas!
Jag var aldrig speciellt duktig på sporten som ungdom och pallplats var något jag aldrig hade haft i bak tanke. Men för 6år sedan började jag komma 4hela tiden och då blev man sugen på den där pallplatsen o brons medaljen som jag då aldrig fick.. Samt att mina kompisar blev utagna att få åka till Norge på landskamp och till att få åka till Holland för att tävla i inofficiella ungdoms EM!!!
Det ville jag också få göra! 
Så jag började fokusera mer på träningarna och redan året efter kom en av mina tränare (som då var utagnings ansvarig i förbundet) fram till mig i bussen hem från Ungdoms SM i Göteborg nästan exakt samtidigt som vi åkte förbi bergodalbarnan Balder på Lidseberg och frågade om jag redan helgen efter ville åka till baks till Göteberg och tävla Landskamp mot Norge och Finland. Självklart så sa jag ju Ja men trodde inte att det var sant! jag var ju ett år för ung för att få tävla i landskampen då! Och ja visst jag hade vunnit SM broms under helgen men för mig var alla andra forfarande så mycket bättre än mig!!
Men redan fredagen efter satt jag i en minibuss tillsammans med halva svenska ungdoms landslaget (som i största del bestod av mina klubbkompisar) på väg till Göteborg! 
Mina resultat på den tävlingen var kanske inte de bästa samt att sverige kom på tredje plats (som förvättat) men jag mins forfarande minibuss resan dit! Dom roliga kvällarna på hotellet och allt skoj pbåde på och utanför barnan! känslan att få sätta på sig dom där gamla och fula sverige trikåerna och få sätta på sig sverie overålen och gå omkring i! Att stå där på startlinje bredvid en norsk topp åkare! Känlan går inte att beskriva! Får en tår bara utav blåtta tanken så härligt var det.. Och senare visad det sig att det bara var första året av 4 då jag fick representera svenska ungdomslandslaget i det årliga Landskampen mot Norge och Finland!

Säsongen efter det började mina resultat bli bättre och silvermedaljer började dyka upp runt min hals! Lika så på U-SM! Landskampen som det året gick i Helsingfors eller som man säger på finska Helsikii i Finland. Det året fick vi även nya sverige trikåer så båtresan över till Finland fick vi 8 tjejer som var med lite fnatt så vi satt på oss trikåerna och sprang runt på båten med dem! Vi kan inte ha ett kloka ut!!! 
Samt att det året fick jag även följa med ner till skridsko landet Holland och skridsko staden Heerenveen där jag stälde upp i mitt första Ungdoms EM! 
Jag var ju långt efter resten av länderna men den känslan var mer otrolig än då jag stod på startlinhen i Göteborg! Jag stod på Europas snabbaste is och allt gick så fort! Det var några av världens bästa ungdommar som jag tävlade emot! Det var helt otroligt! 
Även denna tävling fick jag åka på det följande två åren som jag då hade kvar som ungdoms åkare.

Året efter det startade ett elit satsnings project mellan Sverige, Finland och Danmark som jag sökte in till av ren chansning och som en chock kom jag med! Så då började jag även resa runt på olika läger till både Norges och Tysklands innomhus hallar och jag skapade vänskaps band inte bara innom sverige utan även över gränserna o inte bara till de åkrna från de länder som var med i projectet utan även till Norge, Estland, Tyskland och Holland!

Vissa av dessa vänner har en stor betydelse i mitt liv nu även fast vi typ aldrig ses.
Denna elit satsning var jag med i 3 år!

För två säsonger sedan var mitt sissta år som ungdoms åkare och då vann jag även mitt första Guld medalj. SM-guld på 500m!! 
sedan blev jag Junior åkare förra året och då var allt jag siktade in mig på att klara gränsen till Junior världscup! 
Men året var inte lätt.. 
Redan under för sommaren märkte jag attnågot inte stod rätt till! Även fast jag trännat bättre än förut fans det ingen ork! 
Huvudvärk blev en vardag för mig och efter varje träning blev jag aldelles yrslig och såg suddigt.. 
Efter att jag sökt upp massa läkare och gjort flera tester blev det klar i så sent som Januari detta år att jag har astma..
Det tog extremt hårt på mig så jag tog ett break från tävlingarna efter J-sprint SM men redan 2mån efter hade jag fått tillbaka suget och åkte med mina föräldrar till Norge för att tävla sissta Norge cuppen bara för att testa tävla igen. 
Hade inga förväntningar på mig men guud så bra har jag aldri kört! Slog PB med mer än en sec på 500m ! 

Körde på tiden 43.37 Jag kvalade in till Junior Världscuppen med mer än en halv sekund!

Och allt tacjk vare att jag för en gångs skull kunde andas normalt när jag tävlade.

Så efter den tävlinge fick jag tillbaka all motivation och började träna igen!

Sedan gjorde jag det man inte får! 
Ställde upp på en träningsmatch när mitt fotbollslag som jag bara tränar i för konditionen när dom behöve folk..
20min var jag på planen innan jag landade lite fel samtidigt som jag fick en putt efter en nick duell och vred om knät...

Gått hela sommaren o kollat med läkare och sjukgymnaster men ingen har hittat något fel eller trott på mig när jag sagt att något satt löst i knät o flyttade på sig när jag böjde benet.. 
Till slut fick jag magnet röntgen och titthålsoperations tid ör att dom skulle hitta vad felet var! 
Och när jag låg där nersövd o en läkare letade runt i mitt knä upptäktes det att minisken hade lossnat..
När jag vaknade upp förstod jag direkt att något inte var som det skulle!

Klockan var två timmar senare än vad dom sa att jag skulle vakan upp och knät gjorde extremt ont..
Fick veta att dom satt fast minisken i benet och att jag inte får gå på benet samt att jag skulle ha ortosen i minst 6v..

Så nu efter 4v bestämde jag mig att starta en blogg för att peppa mig själv samt att skriva om min väg tillbaka till träningarna och för hoppningsvis till tävlingarna.

//Malin